Arbete

Fransmännen, i motsats till vad man tror, jobbar betydligt mer än svenskar. Inte nog med att helgdagar är i princip ett okänt begrepp men illusionen av vinindränkta långluncher är bevisligen en myt. Vi svenskar är, baserat på min tid här, rejält bortskämda, rätt lata och har ingen verklighetsuppfattning då det gäller arbetsförhållanden i  en relativt nära omvärld.

Kultur chock ett: Hierarkin på arbetsplatsen. Man steppar inte direkt in till chefen och erbjuder ”sin syn på saken” eller Gud förbjude, hoppa över en chef i hierakin när man får en idé eller har en åsikt. Det är dessutom helt naturligt att högsta chefen är på mikro management nivå när det gäller att ha koll på vad som händer oavsett om kompetensen ligger hos någon annan. Dessutom detta med titlar… är också ett steg bakåt I tiden för en svensk som kommer hit.

Chock två: Arbetstid. Ja det är sant att fransosen kommer senare till jobbet, men jobbar istället fram till sju, tio på kvällen. Detta är något jag inte förstår. Min hjärna greppar inte detta med sovmorgon varje dag och sena kontorskvällar. Ledig tid på morgonen sover man bort. Den egna tiden man har är den mellan arbetsdagens slut och god natt. Det kan vara så enkelt att det beror på våra mörka månader i Sverige, men slutar tidigt för att inte leva sitt liv i ett enda mörker. 

Bristen på helgdagar kompenseras med något som kallas RTT, timmar man kan ta heldagar eller halvdagar. För att vara ledig eller läkarbesök och kan inte sparas från år till år. Dessa RTT timmar fylls på 1 Januari varje år till skillnad från semesterdagar som följer semesteråret från 1a april.

Betald övertid finns inte, betald sjukfrånvaro – jodå, men utan läkarintyg enbart för en dag. Latte pappaledigt finns inte och utan att ha med arbetsliv att göra så en dask i rumpan på ett olydigt räknas inte som grovt vållande till annans död heller.

Chock tre: Arbetsplatsen. Folk pratar inte, folk lyssnar inte på radio eller musik under dagarna, det är knäpptyst. Något jag fortfarande inte är helt bekväm med. Brist på kök på kontoret gör också att man äter lunch vid sina skrivbord med ett öga på mailen. Det kan gå dagar innan man har en konversation med någon om något annat än arbete. Privat och jobbskvaller hålls inom gruppen av kollegor och främst då man inte äter på kontoret. Luncherna är sällan längre än 45 till 60 minuter och vin till lunchen är absolut inte vanligt snarare chockartat då det hänt.

Personligen försöker jag jobba mellan 8:00 till 17:30, men längre dagar hör till vardagen. Det är extremt svårt att planera någon aktivitet efter jobb eftersom man sällan vet när man kan gå. Och månaden före en konferens, glöm normala tider. Det är dessutom inte ett bevis på ambition att vara tidig. Om man så suttit på jobbet i fyra timmar innan någon annan dyker upp och går hem runt 18:00 tiden med +4 timmar under bältet är man fortfarande den lata som går först från kontoret.

Rykten snurrar dessutom om förbud att läsa mail efter arbetstid och det finns för ett företag i Frankrike så det är långt från en lag trots det är den en sanning som spridits i Europa. Jag skulle inte bli förvånad om länder kommer följa detta och lagstifta men tro mig, Frankrike kommer vara sist i kedjan. Fackförbund är också något man förknippar med Frankrike och visst finns dom. Men min egen känsla, utan att ha ägnat en sekund för studier är att fackförbunden är starka inom industri och mer hands on arbeten. Än så länge har jag inte träffat en fackansluten som arbetar på kontor eller en strejkande kontorist. Det är bönder, industri, tåg och flyg som har den kulturen. Men det räcker, de ställer till en hel del för mannen på gatan. Tro inte att det är ok att arbeta hemma om Metro och bussar står still. Kan man inte ta sig till jobbet pga strejk är det semesterdagar som ryker. 

Bortser man från den franska arbetsmarknaden i stort är min egen arbetsplats rätt unik på andra sätt. Vi har ”gör om allt minst tre gånger regeln” vilken i sin tur följer hierarkin. Ponera att du skall producera en presentation eller ett officiellt brev eller mail. Anhalt ett, närmsta chefen, skickas tre gånger med ändringar, för att nå nästa chef i skalan och samma där tre gånger fram och åter osv osv. Alltid tre gånger. För en presentation som en chef högt upp i skalan skall hålla kan man alltså ha gjort om presentationen 12 gånger innan man landar i det färdiga resultatet. I min svenska värld skulle jag ta det direkt med den som ska hålla presentationen, men det fungerar inte så här och sådant tar tid att vänja sig vid men man får gilla läget.

Så även om det finns drivor av skillnader kan man väl säga detsamma här som jag gjorde i Sverige. Det är få förunnat att kunna jobba med sina intressen och ha jobbet som sin ledstjärna. Det gäller att hitta ett jobb som man trivs med och som inte skapar ångest varje dag klockan ringer. Mer än så kan man inte begära och alla jobb har sina sidor. Men satsar man på krona i sitt arbetslivs flip of a coin och krona kommer upp mer än 50% av gångerna får man anse sig vara lyckligt lottad vilket jag är just nu. Trivs betydligt fler av dagarna än de dagar jag undrar vad jag håller på med.