Skaffa boende

Fixa en koja att bo i, Ah, är väl bara att ställa sig i ett gathörn och vara söt typ… Eller? Nja, riktigt så befriande enkelt är det inte om man inte är slank och skynkelfri. 

För att roffa åt sig en lägenhet i Frankrike ställs en del krav på dig som skiljer från den svenska obefintliga hyresmarknaden och det första var att lyckas med konsten att skaffa ett bankkonto. Det visar sig snabbt att ett konto på en dylik inrättning inte är något man delar ut till kreti och pleti i Frnkrike. Nej, du ska helst kunna producera ett bevis på en fast adress (vilket för övrigt kräver ett bankkonto). 

Logiken, förutom i Frankrike, säger att som bostadssökande är en fast address möjligen det enda du inte kan visa upp. Addera sedan att det inte direkt blir enklare av att man inte får ett hyreskontrakt utan sin RIB! På ren franska är ”RIB” beviset på just ett bankkonto. 

Så vad gör man? Här kommer kontakterna, GW, Helene, lägenhetshotellet där jag bodde den första månaden, bostadförmedlaren och min snälla lilla Madame på banken, in i bilden. Samtliga nämnda hade en stor del i att allt gick, om inte smärtfritt, så i vilket fall smidigare än förväntat. Exempel på andra icke franska bostadssökande vars psykiska hälsa testats betydligt mer än min under bostadsletandet visar sig rätt lång när man söker på nätet.

Efter lite lirkande med lägenhetshotellet så skrev dom mot alla odds ut ett intyg att jag var skriven där ”på riktigt” så med fast address på fickan fick banken vad de behövde för att producera ett bankkonto med tillhörande RIB… En RIB som sedan kunde visas upp för hyresförmedlaren. Tänk att man måste visa upp sin ”ribba” för mäklaren för att få hyreskontrakt här. Inbillar jag mig skulle ge två till fem år bakom lås och bom i Svedala.

Igen… Här måste jag tacka GW som satt mig i kontakt med Helene som tipsade om hyresförmedlingen, Ni anar inte hur tacksam jag är för tips och hjälp i jakten på bostad. Mina nya kollegor fattade noll, samt såg sina varningar om att det första kontrakten troligen skulle gälla en studio på 12 kvadrat, utan kök, badrum samt med delat dass för en sådär 1200 euro i månaden, krossade. Så på mindre än en vecka satt jag med ett kontrakt på en två rummare i 17e distriktet i Paris.

Området

17e distriktet är/var ett s.k. up-going område, Paris eget SoFo, alla hipsters dröm och går under namnet Batignolles och här bor alla BoBo’s*. 

BoBo (Bourgeois Boheme) den franska hipstern som köpt upp gamla lägenheter, takvåningar och ibland hela hus som gränsade till förfall o tokrustat dem vilket fördyrar det tidigare rätt slitna 17e distriktet. Tyvärr bor jag då ”fel” i 17e min lya räknas inte till Batignolles. Tarvligt, men billigare och kollar man sociala appar så säger karttjänsterna att jag bor i Batignolles så jag fortsätter att leka att jag bor där. Även om just inte fransmännen inte går på den lätta.

Men BoBosarna närmar sig, kvarter för kvarter, så en redan idag löjligt hög hyra kommer säkert snart ökas på. Om inte själva hyran så fastighetsskatten (jo här betalar man fastighetsskatt även om man hyr).

Den enda nackdelen med att bo nära Batignolles är att skäggprydda latte pappor dyker upp i flock mellan varven. Inte alls lika vanligt som på Söder i Stockholm men exakt lika osexigt. 

Dessutom vill jag bo i Paris den första tiden inte i någon förort (banlieue). Dels vet jag inte I vilken banlieue jag skulle vilja bo (precis som inom själva Paris stad är det stor skillnad på standard och rykte) och dels är nuvarande lyan faktiskt riktigt trevlig på franskt vis  med sina ibland ologiska lösningar och ett mestadels irriterande litet kök, knarriga trägolv som sett sina bästa dagar, playwoodtjock ytterdörr och nu det senaste tillskottet i hemmets flora och fauna.. möss. Får be att återkomma till musarna senare.

Min tanke var alltså att de första tre åren bo I Paris, finna den förort jag vill bo i och sedan flytta till något billigare eller kanske tom ha råd att köpa en lägenhet i “Marais” (som ihop med 6e distriktet är mina drömområden). 

Efter att ha hört vad dom säljer lägenheten mitt emot min för så inser jag att köpa lär möjligen bli aktuellt om Eurolotto är rejält generöst mot mig (vilket vore extremt förvånande eftersom jag inte spelar lotto) så förort låter som det troligaste alternativet framöver. Men jag trivs också otäckt bra i det område jag är. Är inte inte Paris stökigt och om inte nära till i princip allt så är det enkelt att ta sig runt och från centrala delarna nattetid inte skrämmande dyrt med taxi. 

* Their French counterpart is the bobo , short for bourgeois-bohème (bourgeois-bohemian) , who is a middle- or upper-class Parisian who chews on organic food and dons all-natural fibres, yet couldn’t live without their industrially mass-produced iPhone.